Den gamla goda tiden...:(
Den gamla goda tiden för mig, var för ungefär 10 år sen, för då var jag 3 år gammal.
Vid den åldern visste man nt mkt om livet, inget om skolan, typ ingenting om världen och hur den fungerar, nästan det ända som fanns i skallen på en var alla snälla personer runt en, dagis och godissaker.
Vid den åldern kunde man sitta och gosa hos mamma o pappa hur mkt man ville, och om man var förkyld fick man nästan allt man ville för att man skulle må så bra, man var så oskyldig och liten, man trodde gått om allt o alla...man hade inget som helst ansvar, utan förlitade sig bara på mamma och pappa, som var dom ABSOLUT viktigaste personerna i livet!
Man hade jättestor respekt för sin mamma o pappa, och gjorde nästan precis som dom gjorde, och ville gå i deras fotsteg...
Nu för tiden, är man "tonåring" och nästan bara en jobbig skit!
Ens högsta prioriteringar är smink, kompisar, och se till att man får göra som man vill.
Det som man vill minst är att folk ska bestäma över en, att det ska snackas skit om en, och att man nt ska tas på allvar, nt gillas på nåt sätt, och nt få respekt! Men när man pratar om respekt med vuxna så säger dom typ bara "om man vill ha respekt, så ska man förtjäna den!" Men lixom det e ju lite svårt att ge respekt, när man känner sig ORÄTTVIST BEHANDLAD!
Nu låter jag kanske som en vanlig tonåring, som vill styra och ställa, men jag vet o kan faktiskt mer än vad andra tror, jag e ingen dum blondin, som nt har känslor, jag är väldigt känslig faktiskt!
Den gamla goda tiden var iaf så mkt bättre, inga tråkigheter, inget ansvar, utan det värsta som kunde hända var typ att ens docka gick sönder, men så är det nt nu....snart e man vuxen oxå och ska skaffa jobb och skit, 5 år går snabbt, snart sitter man där i sin egna lägenhet, det e drf jag ska kämpa bra i skolan, och få ett bra jobb, samt liv!! :D
Nu har jag tagit ut min känsla, hoppas nån av er har det likadant, det tror jag...<3 /Mandii
Vid den åldern visste man nt mkt om livet, inget om skolan, typ ingenting om världen och hur den fungerar, nästan det ända som fanns i skallen på en var alla snälla personer runt en, dagis och godissaker.
Vid den åldern kunde man sitta och gosa hos mamma o pappa hur mkt man ville, och om man var förkyld fick man nästan allt man ville för att man skulle må så bra, man var så oskyldig och liten, man trodde gått om allt o alla...man hade inget som helst ansvar, utan förlitade sig bara på mamma och pappa, som var dom ABSOLUT viktigaste personerna i livet!
Man hade jättestor respekt för sin mamma o pappa, och gjorde nästan precis som dom gjorde, och ville gå i deras fotsteg...
Nu för tiden, är man "tonåring" och nästan bara en jobbig skit!
Ens högsta prioriteringar är smink, kompisar, och se till att man får göra som man vill.
Det som man vill minst är att folk ska bestäma över en, att det ska snackas skit om en, och att man nt ska tas på allvar, nt gillas på nåt sätt, och nt få respekt! Men när man pratar om respekt med vuxna så säger dom typ bara "om man vill ha respekt, så ska man förtjäna den!" Men lixom det e ju lite svårt att ge respekt, när man känner sig ORÄTTVIST BEHANDLAD!
Nu låter jag kanske som en vanlig tonåring, som vill styra och ställa, men jag vet o kan faktiskt mer än vad andra tror, jag e ingen dum blondin, som nt har känslor, jag är väldigt känslig faktiskt!
Den gamla goda tiden var iaf så mkt bättre, inga tråkigheter, inget ansvar, utan det värsta som kunde hända var typ att ens docka gick sönder, men så är det nt nu....snart e man vuxen oxå och ska skaffa jobb och skit, 5 år går snabbt, snart sitter man där i sin egna lägenhet, det e drf jag ska kämpa bra i skolan, och få ett bra jobb, samt liv!! :D
Nu har jag tagit ut min känsla, hoppas nån av er har det likadant, det tror jag...<3 /Mandii
Kommentarer
Trackback
